Protest the Hero - Volition (2013)
Det är inte svårt för ett band som Protest the Hero att vinna pluspoäng hos mig. De visade redan på Fortress 2008(Recension långt bak i bloggen) att deras meckmetal är något av det bästa denne musikskribent någonsin fått sätta örat till. Fattiga Scurrilous blir därför lätt ursäktad då de på årets giv dels tar hjälp av fansen (Bandet hade kort sagt inte tillräckligt med flis för att kunna prodda sin nya skiva, skapade en Kickstarterfond och tjänade ihop en av de största summorna ett band någonsin kunnat lösa) och dels plockar in en av mina absolut största idoler, Lamb of Gods skinnpiskargud Chris Adler. Resultatet är en blandning av föregående alster, där mindre fokus läggs på rena attacker utan mer på melodier men som samtidigt på intet sätt saknar de där superrefrängerna som bara Protest The Hero idag verkar kunna frammana. Resultatet är tillfredsställande, om än inte perfekt.
Även om formeln är alternerad en smula känns den fortfarande igen. Det är melodisk polyrytmisk mecketal med gitarrriff och -slingor som slingrar sig likt kaprifoler längs baskaggedominerande och taktalternerande trumspel med Rody Walkers dominerande ljusa stämma. Tillsammans skapar det en massiv post-hardcore'ig orgie i musikekvillibrism vilken effektfullt exponeras i spår som Tilting Against Windmills och Without Prejudice.
De där riktigt dundermelodiska akterna jag föll så huvudstupa för för en sisådär fem år sedan är dock mer sparsmakade, även om det gott om melodier och musikaliska inslag finnes.
Ren och skär perfektion uppstår dock i åttonde spåret. Mist kommer antagligen ligga absolut högst när årets bästa låtar sammanfattas. Denna dundermelodiska behemoth är inget annat än en musikalisk best, en fullkomlig uppvisning i hur musik idag ska författas. Desto mer imponerande då Protest the Hero väljer att fläka ut den mästerliga refrängen blott en gång under låtens knappa sex minuter.
Resten av låten är inget annat än en ren defilering, i precis alla avseenden utom lyrik.
En låt du ska ha lyssnat på innan du dör.
På det stora hela är Volition en mycket bra skiva. Vilket känns som en liten vinst då Scurrilous var minst sagt tveksam. En stark återkomst av Ontraiosextetten, och väl spenderade fanfunds. Protest the Hero hävdar återigen ett gravt existensberättigande vilket gör undertecknad till en glad jävel.
Betyg: 7
Bästa spår: Mist och Skies
