Dark Tranquillity - Construct (2013)
Dark Tranquillity är en konstellation jag haft med mig i merparten av mitt relativt unga liv. Redan som femtonåring introducerades jag för bandet och har sedan dess vägrat släppa taget. När 2007 års Fiction - fortfarande en av de enskilt bästa skivorna jag vet - släpptes visade Dark Tranquillity mig att det inte finns någon anledning att någonsin svikta i mitt förtroende för bandet.Så kanske är det på grund av mina enormt högt ställda förväntningar på göteborgarna som jag känner mig lite besviken över Construct, trots att det egentligen inte är sämre än något annat där ute.
Det börjar bra. Inledande For Broken Words är en långsam, suggestiv dänga som lever mycket på sitt bakomliggande synthspel och skapar en smått bländande ljudmatta. Tredje spåret, singeln Uniformity är en av de mest nynnade låtarna i det Bobergska hemmet i år. En låt som inte sätter sig direkt men som efter varje lyssning långsamt ilar upp längs längdryggen på dig för att slutligen hårt vira sig runt ditt hjärta med sin fantastiska refräng och sin underbara melodiska slinga mot slutet.
Problemen börjar dock hopa sig runt de lite snabbare låtarna. De där som egentligen ska knocka mig med sin finfina ljudmix och sedan kippande efter luft ge mig lite andrum i de mer melodiska partierna. Det händer dock aldrig riktigt på Construct. Mastringen känns lite för lam - om än väljudande och krispig - och det känns att de är en gitarrist kort. Så när en så vacker låt som What Only You Know får ta plats känner jag istället för att välkomna rensång och tydliga melodier nästan att det blir lite halvtråkigt då jag tidigare inte fått min dos av fetriff och skrålrefränger. Avslutande None Becoming är - precis som tidigare - en lite lugnare sak och är i grunden väldigt vacker, men tyvärr inte i närheten av tidigare avslutare som Ex Nihilo, The Mundane and the Magic eller mästerliga Iridium. Det låter kanske som en extrem petitess, men inte för mig, och absolut inte när det gäller Dark Tranquillity.
Jag förstår att tanken med Construct var att skapa ett mer suggestivt, melodiskt album, och jag köper verkligen det, till hundra procent. Men gå hellre hela vägen då. Skippa tvåtakten och growlen, lägg attackerna åt sidan till nästa skiva, och kör kanske enbart rensång och ett mjukare anslag. Construct känns istället som en "vanlig" Dark Tranquillityskiva just i sitt upplägg, men med de nya tankarna i ett gammalt koncept fattigare på nästan samtliga punkter.
Construct är egentligen aldrig någonsin dålig.
Det är bara inte tillräckligt bra för att vara Dark Tranquillity.
Betyg:6
Bästa spår: Uniformity
