Behemoth - Evangelion
Nergal, Orion och Inferno. Polens mest kontroversiella personer. Behemoth har sedan 1991 spridit skräck i det Polska etablissemanget med sina extrema texter, sina extrema utsryrslar och sin extremt tunga musik.
Inför 2009 års giv, Evangelion, väljer Gdanskbandet att vidareutveckla sin nya inriktning, det vill säga Blackened Death Metal. Och gör sin bästa skiva hittills.
Blackened Death alltså. En fusion av svart- och dödsmetall helt enkelt. Med den extrema dynamiken, blastbeatsen och dubbelkaggarna från dödsrenset och de gravt nedstämda gitarrerna samt den mystiska, ockulta och såklart direkt kristet fientliga inramningen. "Finns inte en chans att detta går hem i hemlandet" tänker du. "Överlägset flest sålda skivor av alla inhemska band" säger jag då. Vilket i mina ögon säger en hel del om tillståndet i landet i fråga.
Jag själv som kristen kör som vanligt på det spåret att de får tycka som de vill - man hör ju ändå inte vad som "sjungs" - så länge jag kan skaka på huvudet till det. Och redan i inledande Daimonos blir jag helt fast. herregud vilket superbt rens! Dynamiken och den kristallklara produceringen gör sig alldeles utmärkt till denna typ av musik. Och visst, jag är trummis. Men för sjutton hakar och nitton kastanjer - lyssna bara på Inferno! Killen är ju omänsklig. Att kunna skapa ett sådant gung i extrem dödsmetall är inget många kan stoltsera med. Helt klart är i alla fall att Inferno tillsammans med Vomitorys Tobias Gustavsson(Recension på nya Carnage Euphoria kommer i veckan) gör årets bästa trumslagarinsats. Lyssna på inledaren samt tredje spåret tillika singeln Ov Fire And The Void så fattar du precis vad jag menar. Fullkomligt makaslöst bra.
Annars då? Jodå. Det manglas på rätt så stenhårt för det mesta. Majoriteten av riffen är riktigt fyndiga och man kommer på sig själv med att stampa i takt och nicka på huvudet i tid och otid. Kanske lite väl mycket blastbeats för mig - jag är av åsikten att det snarare saktar ner än låt med blastbeats än gör den snabbare. Hederlig gammal tvåtakt fungerar så mycket bättre - men jag får dock mitt lystmäte i sylvassa gitarriff till smattrande kaggar. Och när det görs med dödsmetallskallars finess och kliniska precision blandat med vansinnet och mystiken från svartrockarna kan jag inte annat än erkänna att mitt hjärta smälter litegranna.
Åtta ursinniga låtar och en lugnare, bläcksvart avslutare räcker gott för att stilla ens hunger. Glöm det gamla skräpet - Det nya Behemoth är här för att stanna. Med gamnackeframkallande spår som Daimonos, Ov Fire And The Void och oh så suggestivt underbara Alas, The Lord Is Upon Me, kan man inget annat än att hålla Evangelion riktigt kär. Känner du för att hata världen i dryga 40 minuter är Evangelion din vän. En liten pärla.
Betyg: 7
Bästa spår: Daimonos
