Infected Mushroom - Vicious Delicious
Israels finaste Psytrance-duo vet hur man skapar musik man aldrig trodde man ville lyssna på. På IM The Supervisor var det skumma grodljud, mörka psykedeliska passager och Nine Inch Nails-inspirerade industrigalenskaper. Till 2007 års Vicious Delicious lär vi oss att långsamtgående mellanösterninspirerad rap med djuplodad kick och synthesizerljuden från helvetet inte är så förbaskat dåligt ändå.
Alla har någon gång i sitt liv - frivilligt eller icke - lyssnat på någon form av digitalproducerad musik. Drum 'n Bass, Industrie, Harddance, Trance i alla dess former, eller techno. Det finns dock en del subgenrer som inte är lika vanliga att man snubblar in på. Elektro(Deadmau5, Bloody Beetroots, Crookers) är en av dessa. Psykedelisk Trance en annan. Eller Psytrance for short. I denna genre huserar band som Astral projection och Astrixt. Med Infected Mushroom som den absoluta herren på täppan. IM har i över ett decennie tryck på kuvertet för vad som tordes vara möjligt inom elektronikavärlden i stort. Erez Aizen och Amit Duvedevani besitter en känsla de bemästrar ända ut i fingertopparna och ingen har någonsin kunnat slå dom där. Inledande Becoming Insane är en klassisk psytrancelåt med IM's klassiska mellanösternfäbless. Tvåan Artillery är en Trip Hop-aktig sak med två rapparare och en ganska fräckt riffande elgitarr som ackompanjerar beatet. Det hela görs oväntat bra. Men det är tredje låten, Heavyweight som verkligen visar vilka fruktansvärt bra musiker israeliterna är. Åtta minuter och fyrtio sekunder ren magi Det blandas tokgalna beats och ljudmattor med lugnare rockliknande partier och allt landar till slut i ett crescendo med det vackraste, mest reverbade gitarrsolot jag hört i denhär typen av musik. Jag fullkomligt älskar det. Eufori är inte ett illa valt ord.
Just gitarrer är något Erez och Amit tagit fasta på till Vicious Delicious, mycket mer än i tidigare och för den delen efterföljande alster. Någon form av gitarrslinga eller -riff återfinns i så gott som samtliga spår. De används snyggast i tidigare nämnda Becoming Insane, Artillery och Heavyweight men återfinns även skickligt och subtilt i låtar som Suliman, In Front of Me(som för övrigt är en rätt så smäktande powerballad(!) med en riktigt bra text(!!))och Change The Formality.
I det stora hela är det mycket tydligare att det har blivit låtar av spåren. Även om IM The Supervisor var en bra skiva, var den väldigt lösryckt. Det kunde lika gärna vart fem olika artister som bidragit med ett gäng låtar, mest för att gruppen verkar velat skapa hjulet på så många olika sätt vilket bidragit - eller snarare inte bidragit - till en helhet.
I Vicious Delicious hör du låtarna på ett helt annat sätt, dessutom är flera av dom ackompanjerade av sång. Du hittar egentligen inga ointressanta låtar förän i slutet på skivan, i avslutande Before.
Allt som allt är Vicious Delicious den bästa psytranceskivan jag hört. Jag ska knappast kalla mig en expert på ämnet, men av det jag hört så finns det inte mycket som rör Infected Mushroom i allmänhet och Vicious Delicious i synnerhet. Dessutom hinkvis med kudos åt ett av de snyggaste skivomslagen jag sett någonsin.
Bara en sån grej.
Betyg: 7
Bästa spår: Heavyweight
