Bobergs Julkalender - Plats 2
Plats 2: Dark Tranquillity - We Are The Void
Jag minns första veckan jag fick tag på Dark Tranquillitys nya. I en hel vecka lyssnade jag knappt på något annat över huvud taget. Jag var helt såld. Det var så jävla bra. Shadow In Our Blood, In My Absence, The Grandest Accusation, Arkanghelsk, Iridium och inte minst The Fatalist. Underbara underbara The Fatalist. Jag överröste skivan med superlativ under min recension och smällde på årets enda nia. Något jag ångrar idag. Inte för att skivan inte är bra, utan för att en nia i min bok är ett otroligt högt betyg. Det är kanske svårt att veta just då, men We Are The Void hade dessutom inte den livslängd jag trodde den skulle ha. Den har en extremt, EXTREMT hög högstanivå, men är tyvärr inte tillräckligt jämn för att föräras den oh så åtråvärda förstaplatsen, då det album jag kommer avslöja som bäst i år vinner på just detta - jämnheten.
Lyssna på mig, nu låter jag bara gnällig. We Are The Void är fortfarande en helt makalöst bra skiva, en stark åtta i betyg och med några av de vackraste tonsättningar i år. Det snurrar fortfarande i skallen på mig när Mikael Stanne börjar sjunga rent i The Grandest Accusation, nackhåret ställer sig i full givakt när Iridium tonar ut och jag vill fortfarande sparka skalle när Shadow In Our Blood kickar igång. En uppvisning i isande Göteborgsdöds.
Dark Tranquillity är dessutom - med möjligt undantag i Rammstein - det band som i år gjort mest för mig. En makalöst bra skiva toppat med den näst bästa konserten jag sett i år. Något jag å det mest ödjmuka tackar för. Dark Tranquillity, en värdig andrapristagare.
Så vilken skiva blir nu årets allra bästa...?
Tidigare betyg: 9
Lyssna på: The Fatalist
Jag minns första veckan jag fick tag på Dark Tranquillitys nya. I en hel vecka lyssnade jag knappt på något annat över huvud taget. Jag var helt såld. Det var så jävla bra. Shadow In Our Blood, In My Absence, The Grandest Accusation, Arkanghelsk, Iridium och inte minst The Fatalist. Underbara underbara The Fatalist. Jag överröste skivan med superlativ under min recension och smällde på årets enda nia. Något jag ångrar idag. Inte för att skivan inte är bra, utan för att en nia i min bok är ett otroligt högt betyg. Det är kanske svårt att veta just då, men We Are The Void hade dessutom inte den livslängd jag trodde den skulle ha. Den har en extremt, EXTREMT hög högstanivå, men är tyvärr inte tillräckligt jämn för att föräras den oh så åtråvärda förstaplatsen, då det album jag kommer avslöja som bäst i år vinner på just detta - jämnheten.Lyssna på mig, nu låter jag bara gnällig. We Are The Void är fortfarande en helt makalöst bra skiva, en stark åtta i betyg och med några av de vackraste tonsättningar i år. Det snurrar fortfarande i skallen på mig när Mikael Stanne börjar sjunga rent i The Grandest Accusation, nackhåret ställer sig i full givakt när Iridium tonar ut och jag vill fortfarande sparka skalle när Shadow In Our Blood kickar igång. En uppvisning i isande Göteborgsdöds.
Dark Tranquillity är dessutom - med möjligt undantag i Rammstein - det band som i år gjort mest för mig. En makalöst bra skiva toppat med den näst bästa konserten jag sett i år. Något jag å det mest ödjmuka tackar för. Dark Tranquillity, en värdig andrapristagare.
Så vilken skiva blir nu årets allra bästa...?
Tidigare betyg: 9
Lyssna på: The Fatalist
Kommentarer
Trackback
