Bobergs Julkalender - Plats 8
Plats 8: Iron Maiden - The Final Frontier
Få band i världen har varit så långlivade och strävsamma men samtidigt så vitala och föränderliga som Iron Maiden. Just föränderliga är det väl många som inte håller med om, men det beror mer på okunskap och ignorans än något annat. Sedan maestron Bruce Dickinsons återkomst i och med Brave New World 2000 har järnjungrun ändrat skepnad i mycket. Ljudmässigt låter det väl givetvis lika, det är ju trots allt Iron Maiden vi talar om - men uppbyggnaden i låtarna har utvecklats mångfalt. När Iron Maiden nu släpper sitt femtonde och påstått sista epos är det en progmetalskiva utan dess like vi får ta del av. Det finns inga raka vägar från punkt A till punkt B utan det skas in på mackar, barn ska kissa, man åker på badomvägar och får punktering innan man är framme vid sin slutdestination. Det hela som vanligt kraftigt kontrollerat av nestorn Steve Harris, men det är riffmakaren Adrian Smith som får skina mest på The Final Frontier - många av hans kreationer på denhär skivan kommer leva länge, länge.
Om det är den lite rakare, undersköna Coming Home eller Maidens starkaste låt på tio år, When The Wild Wind Blows som får dig att lyssna på The Final Frontier idag, är det knixiga Mother of Mercy, The Man Who Would Be King och spännande The Talisman som gör att du plockar fram skivan om femton år och inser att den fortfarande håller.
Betyg: 7
Lyssna på: Coming Home
