bobergsrecensioner

Riot! var väl inget jag direkt låg sömnlös av lycka över, men Hayley Williams sång fastnade länge länge.  Så när jag i Brand New Eyes får stifta bekantskap med ett vuxnare Paramore känner jag mig genast mycket bättre till mods.

När jag i Riot! kände att det var singlarna, det självklara hittarna jag fastnade för och utfyllnadsmaterialet saknade substans känns det någonstans tvärtom på Brand New Eyes, vilket förvånar mig något enormt.
Så medans inledande Careful, första singeln Ignorance och New Moon-hypade Decode känns ointressanta är det i spåren däremellan jag verkligen finner mitt lystmäte. Playing God, Brick By Boring Brick och Turn it Off är tre fabulösa mainstreampoppunkdängor som direkt sätter sig. Inte minst Brick By Boring Brick är en riktig superlåt som man snabbt  börjar gå och nynna på. Balladen The Only Exception känns inte lika malplacerad och cheesy som föregångarens dito When It Rains och avslutande All I Wanted är till genren sett en tiopoängare.

Det är givetvis inte unikt. Många tonföljder är väldigt väntade men då Zac Farro verkat fått mer eller mindre fritt spelrum och bedårande Hayley Williams sjunger bättre än någon annan inom samma gebit blundar man väldigt lätt för saknaden av autencitet. Du är inne på fel genre om du ska leta efter sådant.
Summa summarum; en överraskning. Kul.
Ba-dapa ba-dapa-bada.


Betyg: 7
Bästa spår: Brick By Boring Brick och All I Wanted