Soilwork - The Panic Broadcast (2010)
I över en vecka har jag hållt mig splittrad till huruvuda Soilworks nya anslag faktiskt är något jag finner intressant. Fem år gamla Stabbing The Drama satte på något sätt standarden för hur Soilwork låter när de är som allra allra bäst, men uppföljaren Sworn To A Great Divine gjorde det mesta fel men med samma tankesätt och uppbyggnad som hos sin föregångare. Att The Panic Broadcast då snarare växer på mig och lurar mig att vilja lyssna på den hela tiden istället för att snarare få mig att backa ytterligare ett steg är väl betyg nog.
Det var länge sedan jag blev så överväldigad av en Soilworklåt som jag blev när jag för första gången fick vila öronen på Late For The Kill, Early For The Slaughter. En oundviklig thrashminnande dänga som börjar med ett blasbeat och sedan fortsätter att kränga vildare än en finlandsfärja en karg oktobernatt. Det är ytterst patenterat old school Soilwork och jag njuter av vareviga sekund.
När Two Lives Worth Of Reckoning och The Thrill drar igång ställer jag mig genast tvekande, hamnar i försvarställning och har taggarna utåt. Till en början låter det som Sworn To A Great Divine återigen, där allt gick långsammare och låtsnickeriet i sig inte var spännande nog. Just dessa två har i mina ögon växt sig enorma med tiden. Mycket för att hantverket är så intrikat och vackert snidat att det tar ett par lyssningar innan man hör allt. Tidigare avhoppade gitarrbändare Peter Wichers är tillbaka och visar minsann var skåpet ska stå med sitt unga, bångstyriga gitarrspel som passar bandet som handen i handsken.
Det är ett mer jämnt Soilwork idag. Bandet är ett av världens bästa på att blanda mjukt med hårt - visserligen enligt standardmallen, men det görs ju så jävla bra så jag vägrar gnälla - och har några av de fetaste refränger i sin repertoar men riskerar ju då samtidigt att bli tråkiga och intetsägande när idétorkan sätter in. The Panic Broadcast lider inte av föregående skivas komplex - och har dessutom en makalöst bra mixning - och även om mycket är Sworn To A Great Divine minnandes är det mer eller mindre konstant de njutbara delarna Soilwork valt att ta med sig. När Helsingborgspågarna dessutom klämmer till med en riktigt bra powerballad i Let This River Flow(direkt efter benhårda och snorsnabba King Of The Threshold, ska nämnas) och som dessutom funkar är det väl bara att kapitulera för det faktum att Soilwork numer vet exakt vad de sysslar med.
Soilwork går segrande ur striden med mig själv och mina egna tveksamma förväntningar, och de har trixiga melodislingor, benkrossande riff, en fantastisk ljudbild som fångar varenda liten nyans och Björn "Speed" Strids makalösa stämma som bara blir bättre och bättre, growl som rensång att tacka för detta. Det gör således inget att bandet är mjukare än de var tidigare när de låter så bra som de gör.
Givetvis inte alls lika bra som absoluta formtoppen Stabbing The Drama, men en extremt positiv överraskning gentemot och ett stort steg i rätt riktning sett till Sworn To A Great Divine. The Panic Broadcast blir min sommarplåga.
Betyg: 7
Bästa spår: Late For The Kill, Early For The Slaughter
