bobergsrecensioner

Boberg har tänkt på en sak.

Första gången jag hörde Raubtiers Världsherravälde var det väl inte utan att man drog lite på smilbanden. Haparandabornas hat mot den korrupta makt som stavas P3, ZTV och MTV speglar i viss mån mitt eget förakt mot dessa kommersiella instanser. Den indoktrinering vi konsumenter tvingas till är rent skrämmande, för att inte säga avskyvärd. Efter en liten stunds funderande börjar jag dock inse att Raubtier skjuter sig själva i foten när de försöker bekämpa eld med eld.

Världsherraväldet kommer trampande i marschtakt
Världsherraväldet för triumviratets slutna pakt.
Världsherraväldet rensar ut ett korrumperat P3
Blodshämnd emot MTV och Z-TV

Så går går refrängen till Raubtiers nya singel Världsherravälde. Bandet fortsätter sedan

Världsherraväldet kommer skoningslöst att sätta stop för;
soul, funk, disco, rap och all förbannad hip-hop.

Att Raubtier minst sagt ogillar de kommersiella musikkanalernas tillvägagångssätt är svårt att undgå men samtidigt något bra och i mina ögon viktigt. Vi har väldigt länge blivit tvångsmatad av den skit de stora kommersiella instanserna väljer kalla "populärmusik", skriver oss på näsan i versaler och anser att "detta ska ni lyssna på". Slår du på MTV är det Lady Gaga, Chris Brown och Black Eyed Peas som spelas mellan Pimp My Ride och The Hills. Vi har blivit hjärntvättade att tycka detta är okej - att det är denna musikgenre som alltid ska accepteras för att den görs av snygga människor för snygga människor. Medans Indie, Rock, Metal och annan så kallad "alternativ" musik är något som inte ska få speltid då det inte genrerar lyssnare och sedermera inte pengar. Något som givetvis inte KAN vara längre från sanningen.

Medans stora mer kommersiellt betonade skivbolag som EMI och Idol-etiketten Sony Music lider grava förluster sitter rocklegenderna på Roadrunner tryggt och håvar de pengar de förtjänar, precis som större metalbolag(Nuclear Blast) i allmänhet och mindre etiketter(bl.a Selective Notes) i synnherhet. Varför? För att puritanerna - de som verkligen älskar sin musik - köper sina skivor istället för att ladda ner dom. Bland annat. Detta är den stora bilden av det hela, det finns så många fler sidor av myntet givetvis, men det tänker jag inte tråka ut er med här.

Lite tokigt blir det dock när Haparandarotade industrimetalbandet Raubtier väljer att gå ut i krig mot de stora musikkanalerna och bokstavligt talat med yxa och motorsåg ge sig ut på ett oheligt korståg för att frälsa oss från ondo. Bandet ska absolut ha cred för sitt mod - något som i detta läget ligger farligt nära arrogans - men samtidigt faktiskt förtjäna lite skäll.

Jag ogillar rap. Kan inte lyssna på disco eller bpm-musik och avskyr både objektifieringen och själva musiken i stort när det kommer till Rn'B. Jag får ut absolut mest av att lyssna på instrumentalister, musiker, varpå det självklara valet i mina ögon då blir rock och metal. Jag har under mina år som fullkomlig musikjunkie grävt djupare och djupare in i de mest mörka metalakter man kan tänka sig, säkerligen - om än omedvetet - som ett led av min avsky för höre instanser som säger åt mig vad som är inne att lyssna på.

Men en av mina måttstockar i livet är att inte låta föraktet för andra bli större än kärleken till det jag verkligen står för, älskar eller hejar på. Oavsett om det gäller musik, sport eller livet i stort. Alltså spelar det mig ingen roll vad folk lyssnar på egentligen, så länge jag själv får lyssna på vad jag vill. Och det är någonstans här jag tycker Raubtier skjuter sig själva i foten. Genom att basha andra musikgenrer och sätta in en Paradise Hotel-deltagare med litet Z-TV-linne som blir jagad av en lynchmobb av vapenförsedda metalälskande muskelberg med rånarluvor i sin musikvideo samtidigt som de själva egentligen spelar en rätt intelligensbefriad riffstinn Rammsteindoftande industrimetal helt utan djup, utan som endast tilltalar primalhjärnan. Extra paradoxalt blir det dessutom när det är Bingo Rimér som gjort musikvideon i fråga. När han dessutom i intervjuer sitter och proklamerar sitt förakt för kommersialismen i stort är "skrattretande" det adjektiv som ligger längst ut på min tungspets.

Det blir bara så mycket bättre om musiken får tala för sig självt. Det finns en anledning till varför allroundfestivaler som Roskilde och Hultsfred ligger och självdör medans mer etablerade genredistinkta tillställningar som Sweden Rock Festival, Metaltown och Sonisphere lockar storpublik och bara expanderar, samtidigt som det ploppar upp småfestivaler som fokuserar på rock och metal över hela Sverige. Genren har alltid vart misshandlad i media trots att den alltid lockat flest publik. Det är av en anledning Iron Maiden säljer fyrtio tusen biljetter på en timma och Anna Bergendahl får lira på Stora Torget i Falun en fredageftermiddag framför ett par ironiskt skrikande fjortonåringar och ett par soldyrkande barnfamiljer.

Det jag vill ha sagt är kort och gott att vi inte behöver låtar som Världsherravälde med musikvideos som får oss metalheads att framstå som tröga köttberg med ett latent hat för att proklamera någon form av storhet hos genren i fråga.

Låt musiken tala för sig själv istället.

Boberg