bobergsrecensioner

Det är mycket folk just nu. Rotting Christ är recenserade, jag är i full färd med att lyssna in mig på Fintrolls senaste alster och turen har nu kommit till Schweiziska Eluveitie. Det är vevlira och det är In Flames, det är säckpipa och det är At The Gates. Är det bra då? Pjtarå.

Visst, jag kanske retar mig på introt på titelspåret, det känns ofärdigt och dåligt producerat, men när mellanspelen och breakdownsen bjuder in till beknknäckardans måste jag erkänna att jag är lite fast. Folkinslag är alltid något som intresserat mig, som jag sagt tidigare är giftemålet mellan somfonier, stråk- och blåsinstrument och metal en match made in heaven.

Det jag kanske kan känna med Eluveitie är att de känns mer som folk- eller paganmusiker än en metalakt. De är duktigare på att skapa melodier med flöjtar och stråkar än med strängar om du frågar mig. Thousanfold känns exempelvis som en parentes medans jag i mellanspelet Isara tänder till på alla cylindrar. Riktigt sexigt.

På det stora hela är Everything Remains (As It Never Was) en rätt skön skiva. Helt klart lyssningsbar men utan större överraskningar. Jag lyssnar hellre på Slania från 2008 som känns mer välsvarvad och har mer genomtänkta nyanser. Men jag gnäller inte.

Göteborgsdöds i folkdräkt.

Betyg: 6
Bästa spår: Isara och Sempiternal Embers