Iwrestledabearonce - It's All Happening (2010)

Det är rätt svårt att veta var man ska stå när man ska recensera ett band som Iwrestledabearonce. Louisiana-kvintetten ger och tar något så fruktansvärt med sin helt vansinniga fusion av stilar. Men har de något att berätta? Eller viktigast av allt - måste de berätta något?

Får man automatiskt göra precis vad fan man vill sålänge man kallar sig avantgarde? Är det lika lätt alternativt svårt att ta åt sig Iwrestledabearonce's musik som ett verk av Robert Florey? Måste det ens vara det för att själva få bekräftat sitt existensberättigande? Iwrestledabearonce's musik grundar sig i någon form av deathcore med smattrande kaggar och blasbeats, en dovt riffande och en snabbt och skoningslöst tapande gitarr och Krysta Kamerons helt livsfarliga growl - That's right mina damer och herrar, en kvinlig growlare. Och inte vilket blåbär som helst heller. Angela Gossow, släng dig i väggen - men samtidigt blandat med olika delar fusionjazz, balkandisco, harpor, lugna semiballadpartier med rensång och en båttuta.

Problemet kan bli att du helt enkelt inte kan ta in och smälta alla intryck. Att kasten bli för tvära. Det finns många band som blandar hårt och lugnt, growl med rensång och olika stilar, men på It's All Happening blir du bryskt tvingad att gå från tvärsnabba blastbeats till fejkmustascher, uppblåsta mjukplasgitarrer och discobeats till mollstämt emognolande och sedan tillbaks till det fullkomligt stenhårda krossandet. Allting inom ett lopp av kanske tre-fyra minuter. Camerons rensång känns dessutom inte alltid i fas med strängbändarnas alla harmonier och kontraster.

Nu låter det som att allt är katpiss med Iwrestleabearonce's debut. Vilket inte alls stämmer. Jag är inget fan av deathcore, det känns alldeles för modernt för min egen del. Men när det tämligen finkänsligt får blandas med diverse abstrakta ljudformler känns det hela intressant istället. Smells Like Kevin Bacon är en fingervisning om hur musik idag kan låta när man besitter groteskt stora kunskaper när det gäller sitt instrument men även när det kommer till att skriva låtar. Låttiteln är dessutom skitrolig.

Det som känns mest synd är om Iwrestleadbearonce faktiskt har något att säga. För det går en egentligen helt förbi i all galenskap som visas upp. Ta det för vad det är - underhållning - och du klarar dig med sinnet i behåll. Inget för den svaghjärtade och fege dock.

Betyg: 6
Bästa spår:
Smells Like Kevin Bacon och The Cat's Pajamas

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0