bobergsrecensioner

Textures progressiva metalcore ska enligt bandet själva bära element av unika akter som Meshuggah i sina mer dödsföraktande partier. Umeåbandets frontman Jens Kidman hade garanterat gråtit blod om han hört detta.

Under andraspåret The Sun's Architect piskas det förvisso på ganska ordentligt med tunga metalcore/hardcoredoftande gitarrer och envist dubbelkaggesmatter och introt till Laments of an Icarus är intrigerande. Men var någonstans detta ska likna världens viktigaste Meshuggah har gått mig helt förbi. När singelliknande Awake drar igång med nästintill falskhet i sången vill jag inte mer. Holländarna blir bara för mycket.

Det saknas substans. En egen stämpel på det hela. Är det något svenskt band Textures tittat på är det isåfall Scar Symmetry, både när det kommer till krångligheter och låtuppbyggnad, med dödskross blandat med renare solopartier, dödsrossel med rensång. Med enda skillnad att Textures gör det mycket sämre. Bandet glömmer helt att engagera.

Skivan räddas från ett underkänt betyg på ren och skär jävlaranamma. Det hela är - även om det för det mesta är ointressant - rätt snyggt förpackat.
I mina öron är det dock inget jag sätter på frivilligt igen. Det är artistiskt harikiri att ens nämna sig själva i samma andetag som en akt som står helt ensam i världen i det de gör och sedan leverera en mer än medioker variant av Hatebreed och Scar Symmetry. Antiklimax.

Betyg: 5
Bästa spår: Storm Warning