bobergsrecensioner

Att Opeth plöjt en helt egen fåra i musikhistorien har väl inte gått många förbi. De sitter fortfarande ohotade på tronen av melodisk folklig dödsmetal med alla sina progressiva och 70-talsminnande inslag. Givetvis är de inte ensamma i subgenren längre(konstigt vore väl annat) och finska "supergruppen" Barren Earth är det bästa Opeth-minannde band jag hört hittills.

Ta ett en del Swallow The Sun(Mikko Kotamäki) framför micken, två skopor Amorphis(Kasper Mårtensson, Olli-Pekka Laine), sätt dom endera med en bas, endera framför keyboarden, komplettera med Moonsorrow(Janne perrtillä) och Kreator(Sami Yli-Simiö) som gitarrister och du har Barren Earth. En finsk "supergrupp", om man nu får ta ett så fult och klyschigt ord i mun. Tillsammans skapar de långsamt brutal, vrålande dödsmetall i ena sekunden för att i andra snyggt, smidigt och vackert byta till lena gitarrer, vackra synthstråkar och rensång.

Det mesta luktar faktiskt väldigt mycket Amorphis, en del riff känns igen från nyss nämna grupp, för att inte snacka om synth-delarna. Av förklarliga skäl. Låtskrivandet är snyggt ihopsnickrat, det känns aldrig påtvingat, att det måste vara nyanser för nyansernas skull. De olika tempo- och genrebytena gynnar för det mesta låtarna på ett bra sätt.

Tyvärr sitter inte rensången där jag önskar den skulle göra, Mikko Kotamäki imponerar inte i de rena partierna. Det gör han dock när det kommer till growlen. Ingen kan vara Mikael Åkerfeldt, men Kotamäki gör ett pra jopp(Fattar ni?) bakom micken när det ska vrålas.

För det mesta riktigt njutbart även om viss paltkoma kan förekomma efter ett tag, skivan är riktigt lång. Vissa rent briljanta partier blandas med en del tradigheter. Det hela räddas dock till högre betyg av knepigt men smart låtsnickeri och, givetvis, det faktum att jag är en sucker för denna typ av musik. Sista minuten av avslutande Deserted Morrows är dessutom magisk. Ett finskt Opeth. På gott och ont.

Betyg: 7
Bästa spår: Curse of the Red River