bobergsrecensioner

Sveriges mest populära dalkarlar är tillbaks med en ny krigsskiva. Mellersta Sverige jublar. Jag själv tycker det är intressant hur man kan komma undan med att låta precis likadant fem skivor på raken.

Om det är något jag kan reta mig på (och samtidigt råka i luven på hos mina godaste vänner när vi diskuterar musik) så är det band som gör sig mer tillgängliga för den stora massan av fel anledningar. Som verkligen skulle vilja spela sin avantgarde dödsjazz med melodiska klezmerinslag men till exempel har ett skivbolag som är av en annan åsikt eller helt enkelt själva vill tjäna mer pengar och således överger sin egen musikaliska tro för något mer lättuggat. I min värld är det oförlåtligt och ska inte ses med blida ögon. Det allra mest klassiska beviset är givetvis Metallica, men nutida versioner finns med, som till exempel Scar Symmetry, Trivium, Bullet For my Valentine och givetvis In Flames
Sabaton tillhör inte denhär gruppen. Men det behöver absolut inte vara av godo det heller.

Det smattras med dubbelkaggar, leks med ridecymbaler, riffas(tror jag), rrrrrullas på R(jag vill stänga av!), misshandlas synthar, skriks och gapas om Bastogne, Warszawa, Telemarken, Kung Leonidas och andra ur historieperspektiv intressanta skådeplatser och personer. Allt är precis som vanligt. Sabaton låter precis som de gjorde på Primo Victoria. Och Attero Dominatus. Och Metalizer. Och The Art of War.

Sabaton har fått lite cred för att de på Coat of Arms håller sig mycket jämnare än tidigare. Visst är det så. I mina öron innebär det dock att vi inte får ta del av helt okej låtar som Panzerkampf, The Price of A Mile och Rise of Evil, som man fick på de äldre skivorna. Dedär låtarna man alltid spelade fram till då alla andra låtar var helt anonyma. Nu får vi en okej och nio helt anonyma låtar istället. Men visst, Sabaton är ju jämnare nu. Kanonkul.

Det känns lite paradoxalt det hela. Jag kan inte klaga på att Sabaton är sämre än de var tidigare. För det är de inte. Men jag kan inte heller hylla dom för att de är bättre än de var förr, för det är de inte heller. Bandet har aldrig haft någon stagnationspunkt då de helt enkelt aldrig haft några toppar. Det hela är för menlöst för att ens såga ordentligt.


Betyg: 5

Bästa spår: Metal Ripper