bobergsrecensioner

Det är inte svårt att ana vad det är man kommer låta öronen vila på när man ser skivomslaget - En hiskelig ylande varg! - och läser låttitlarna - Mountains Be My Throne, Ravens Guide Our Way och Savage Tails. Mycket riktigt handlar det om vikingar, fornnordisk mytologi, skäggiga gubbar, knutna nävar, bredbenta poser och annat fnissigt. Du sätter dock snabbt hånflinet i halsen och övergår istället i dyrkan när grabbarna i Grand Magus i bredställ kör rakt in i hjärtat på dig.

Vi snackar metal i ordets sanna bemärkelse, som i övrigt inte ogärna trivs med prefixet heavy. En där man inte räds för att låta riffen andas för bästa effekt, men givetvis vågar anta ett snabbare och lite hårdare anslag när det behövs. Det görs snillrikt och smakfullt. Detta är egentligen inte en genre jag vanligtvis känner mig särskilt hemma i, men Hammer of The North finner jag mig girigt lapandes i mig för att inte för en sekund vilja sluta eller dela med mig. Janne "JB" Christoffersson sjunger med pondus och ett berikat omfång samtidigt som Fox och Seb vackert målar upp en taktmatta som kompletteras av sådana där enkla och så smarta riff man inte trodde fanns kvar längre. Aldrig att det blir tjatigt, ingen låt känns för svag och skivans tio låtar gör att du precis börjar längta efter mer.

Frågar du mig är det skam på torra land att ett så kvalitativt band som Grand Magus inte får större uppmärksamhet, tio år in i karriären. Med hemtama och älskade förebilder som Iron Maiden, Candlemass och Manowar borde trion gå hem precis överallt, inte bara hos puritanerna. Det är ingen svårt musik att älska direkt.

Jag tänker dock göra mitt bästa och fortsätta att varmt rekommendera Hammer of The North, årets bästa Heavy Metalskiva - Vilket i sig är ganska otroligt då det ändå är ett Maiden-år i år.
Grand Magus behövs.

Betyg: 7
Bästa spår: I, The Jury och Bond of Blood