Sonic Syndicate, Arenan Falun
Band: Sonic Sydicate
Arena: Arenan, Falun
Publik: 350
Bäst: Denied. Vad annars
Sämst: Arenan
Det görs rätt tydligt att ett band som Sonic Syndicate och dess dynamiska musik ska spelas på stora utomhusarenor och inte inträngda på en miniscen framför 300-talet dalmasar. Falkenbergsgänget - och en Walesare - visar dock gott mod och köttar på som ingenting hänt. Det finns ingenting som heter tomgång utan här ska det skrikas semikvalitativ metalcoreprosa till sista svettdroppen. Och det går till viss del hem. Svårt kanske att få igång en så liten publik, men visst skulle man kanske kunna önska sig mer från de besökande. Detta är musik menad att skapa kaos i ordning och det enda vi får är en snålt tilltagen "moshpit". Vi var inte fler när Avatar spelade på Meeths i Göteborg för en sisådär fyra år sedan och vi bokstavligen rev stället.
I mina ögon liras för mycket nytt material, We Rule The Night håller som sagt inte alls den "klass" de två föregående skivorna gjorde och när ljudsnubben kickar igång trummaskinsbasen i Turn It Up vill jag kräkas i min mun. Jag förstår givetvis varför så mycket nytt spelas men kan fortfarande inte tycka det är bra. Det är när vi får äta klassiska gamla skosulor - jag snackar främst Jack Of Diamonds, Psychic Suicide och givetvis Denied - som jag - och publiken - tänder till på alla cylindrar. Gamnacken kickar igång direkt, jag kastar in några småpojkar i moshen och festen är igång. Nathan Biggs sliter av sig tröjan och blottar en sanslöst vältränad kropp, sjunger bra som fan och Karin är som vanligt olagligt het.
Man vet nästan alltid vad man får när man ser Sonic Syndicate live. Detta är femte gången nu och endast en gång har jag blivit riktigt besviken. Bandet i sig förtjänar väl en sjua egentligen men då för mycket nytt spelas finns det således inte plats för särskilt många gamla örhängen, dessutom vill publiken inte leva upp till sitt - förvisso egenskapade - rykte som en rockstad sänks betyget ett snäpp.
[6]
Arena: Arenan, Falun
Publik: 350
Bäst: Denied. Vad annars
Sämst: Arenan
Det görs rätt tydligt att ett band som Sonic Syndicate och dess dynamiska musik ska spelas på stora utomhusarenor och inte inträngda på en miniscen framför 300-talet dalmasar. Falkenbergsgänget - och en Walesare - visar dock gott mod och köttar på som ingenting hänt. Det finns ingenting som heter tomgång utan här ska det skrikas semikvalitativ metalcoreprosa till sista svettdroppen. Och det går till viss del hem. Svårt kanske att få igång en så liten publik, men visst skulle man kanske kunna önska sig mer från de besökande. Detta är musik menad att skapa kaos i ordning och det enda vi får är en snålt tilltagen "moshpit". Vi var inte fler när Avatar spelade på Meeths i Göteborg för en sisådär fyra år sedan och vi bokstavligen rev stället.
I mina ögon liras för mycket nytt material, We Rule The Night håller som sagt inte alls den "klass" de två föregående skivorna gjorde och när ljudsnubben kickar igång trummaskinsbasen i Turn It Up vill jag kräkas i min mun. Jag förstår givetvis varför så mycket nytt spelas men kan fortfarande inte tycka det är bra. Det är när vi får äta klassiska gamla skosulor - jag snackar främst Jack Of Diamonds, Psychic Suicide och givetvis Denied - som jag - och publiken - tänder till på alla cylindrar. Gamnacken kickar igång direkt, jag kastar in några småpojkar i moshen och festen är igång. Nathan Biggs sliter av sig tröjan och blottar en sanslöst vältränad kropp, sjunger bra som fan och Karin är som vanligt olagligt het.
Man vet nästan alltid vad man får när man ser Sonic Syndicate live. Detta är femte gången nu och endast en gång har jag blivit riktigt besviken. Bandet i sig förtjänar väl en sjua egentligen men då för mycket nytt spelas finns det således inte plats för särskilt många gamla örhängen, dessutom vill publiken inte leva upp till sitt - förvisso egenskapade - rykte som en rockstad sänks betyget ett snäpp.
[6]
Kommentarer
Trackback
