bobergsrecensioner

Rotten Sound har blasbeatat sig fram sedan 1997 men det är inte förän med nya släppet Cursed jag fått upp ögonen för finnarna. Förvisso har det väl ganska mycket att göra med att grindcore inte är något jag direkt är vansinnigt intresserad av. Därför är det desto roligare att Cursed lyckats få mig på andra tankar.

Grindcoregenrens kollektiva allergi för låtar längre än två och en halv minut och det medvetet nästan outhärdligt burkiga ljudet har varit de två största anledningarna till att jag inte haft något till övers för gebitet i fråga. Men när Rotten Sound lyckas blanda Napalm Deaths ursinne och för genren kalasbra produktion med General Surgerys nästan skamliga death n' roll-sväng, tillsammans med en knippe melodier som otroligt nog faktiskt sätter sig skapas en liten bit grindmagi. Att det dessutom är snortajt är för mig lika viktigt och självklart som det verkar vara för Rotten Sound själva. Det går så jävla fort. Och låter så jävla hårt. Men är så jävla tajt. Och således så jävla bra.
Även i de lite mer "lugnare" partierna(Allting är relativt...) har finnarna mig lindad kring sitt finger, mycket på grund av de totalt vansinnigt elaka gitarrerna och ett sväng som är otroligt svårt att värja sig mot.

Ska du bara ha en skiva att gyma till i år får det bli Cursed.
Borde dopingklassas.


Beyg: 7

Bästa spår: Hollow och Ritual. Även om skivan ska "avnjutas" i sin helhet för bästa effekt av sinnesrubbningen då det känns som att låtarna sitter ihop.