bobergsrecensioner

Ambitionerna har alltid varit de samma, det är bara utförandet - och medlemmarna - som justerats. Efter megadivan Tarja Turunens sorti och Dansbands-Anettes intåg i och med Dark Passion Play har en del hänt. Tidigare nämnd skiva sålde väl ungefär en miljard skivor världen över och hur följer man inte bäst en sådan succé om inte med en likadan skiva.

Jag läste någonstans att Imaginaerum skulle ha en löpande story och ett koncept genom hela skivan vilket sedan kommer agera soundtrack till någon typ av spelfilm med samma namn. Högst ointressant ryter undertecknad, här är det musiken som gäller och inget annat.

Och det blir mycket av den delen. Musik alltså. Tretton spår ackumulerat på 75 minutrar. Under den tiden hinns det med allt från bombastisk metal med arrangemang värda en miljon spänn(Storytime), bossanovajazz(Slow, Love, Slow), gammal hederlig Nightwish-kitsch(I Want My Tears Back) och smäktande ballader med uselt uttal(Turn Loose The Mermaids).

Däremot blir jag fan inte klok på Anette Olzon. I paritet med de riktigt stora kvinnliga aktörerna inom riktigt episk metal står sig Dansbands-Anette oerhört kort. Och det kan omöjligt bara vara jag som ser detta?

På det stora hela relativt imponerande och definitivt lättlyssnat, men den abnorma speltiden gör att jag tappar intresset halvvägs. Klipp av ambitionerna för att göra mer plats för dynamik så kanske även jag sitter och klappar händer.


Betyg: 6
Bästa spår: Slow, Love, Slow