bobergsrecensioner

Redan under första spåret, Regorge in the Morgue, förstår jag direkt var jag hamnat. Det råder ingen tvekan om att jag är i skitiga, elaka och stenhårda Vomitoryland. Och det är någon slags hemkänsla jag känner. Detta Vomitory som jag så troget lyssnat på sedan 2007 och som i gengäld gett mig sanslösa överdödsskivor i form av Terrorize, Brutalize, Sodomize och The Carnage Rages on häver nu ur sig nästa rensattack i form av Opus Mortis VIII - och jag får precis samma lust att sparka skalle som när jag för fyra år sedan hörde Eternal Trail of Corpses för första gången.

Det som i mina öron skiljer ett band som Vomitory från andra dödsakter som Nile, Ulcerate och Immolation är att det med våra stolta Forshagakillar inte finns något bajsnödigt behov av att vilja yttra sig i form av knixiga passager eller helt obefintlig produktion. Vomitory satsar på det jag själv för genren går igång mest på - skitelaka, knivskarpa riff, fullt ställ från trummisen(Tobben Gustafsson är tillbaks i sitt rätta element efter varsinn skiva med Torture Division och The Project Hate MCMXCIX och är som vanligt sådär löjligt snortajt som man kan förvänta sig) och en så fet produktion att gardinerna fladdrar även när du inte lyssnar på full volym. I den kategorin kammar Vomitory givetvis hem full pott. Att inom ett sådant stenhårt gebit dessutom lyckas mäkta med ett sväng utan dess like är nästan otroligt.

Även om man egentligen bara vill häva ur sig superlativ efter annat för ett band som verkligen skiter i konventioner eller vad som är inne just nu - och dessutom är svenskt - finns det fortfarande en del farthinder. Ronnie "Ripper" Olsson har en perfekt röst för vilket dödsband som helst egentligen - utom Vomitory. Kanske beror det på just svänget i fråga, eller är det att Vomitory envisas(med fördel ska sägas) med att inte sänka sina gitarrer, vilket i mina öron inte skapar en sådär enormt hotfull stämning, som det känns lite lite malplacerat med en growlare som låter på samma sätt i trettiosex minuter. Jag brukar aldrig någonsin säga det, men - man hör ju inte vad han sjunger. Lite nyanser där hade inte skadat.

Vomitory kommer dock undan med mer än hedern i behåll och ska absolut räknas in bland den absoluta gräddan inom svensk döds. Bättre slaktrens än såhär får du nog inte på denna sidan 2010.


Betyg: 7
Bästa spår: Regorge in the Mourge