bobergsrecensioner

Bomber och granater, varulvar, tomtar och troll är vad Powerwolf bjuder oss på i sin nya fullängdare. Ärligt talat trodde inte jag någon längre gjorde sådan här musik på denna sidan Sabaton. Och visst, det finns ju inte en chans att man kan ta detta särskilt seriöst, men helt utan existensberättigade är tyskarna inte.

Med låtnamn som We Drink Your Blood, All We need Is Blood och Night of the Werewolves är det inte direkt jättesvårt att avfärda Powerwolf som ett skitnödigt powermetalband med Sabaton-komplex. Och delvis stämmer det. Men det som i stort skiljer tyskarna från våra svenska debacelmakare - bortsett från att Powerwolf sjunger om varulvar och Sabaton om krig och för trånga skor - är två saker; Den första är att Powerwolf verkar besitta en skön verklighetsuppfatting och distans. Det märks ganska tydligt att de inte tar sig själva på särskilt stort allvar vilket gör att man kan pusta ut och bara koncentrera sig på musiken istället. Den andra är att det ärligt talat är HELT omöjligt att värja sig mot Sanctified With Dynamite, Murder At Midnight och inte minst Dead Boys Don't Cry. Denna typ av musik är fullkomligt dödstråkig om den inte är refrängstark och trallvänlig, samtidigt som den är helt fantastisk om den bestitter just de beståndsdelarna. Och på sina ställen är Blood of the Saints lite småfantastisk.

Tyvärr finns det en del utfyllnadsmaterial kan kunde varit utan, och eftersom det i botten ändå är leksaksmetall vi har i hörlurarna finns det inget djup att tala om vilket leder till att skivan varken lyfter eller håller i längden.
Men kul under tiden har jag sannerligen! Det trodde jag inte.


Betyg: 6
Bästa spår: Dead Boys Don't Cry