bobergsrecensioner

"Har ni hört den förr" har ni säkert hört förr, men det passar väl alldeles lysande när det återigen blivit dags att stifta bekantskap med det metalband som tillsammans med Sabaton är svenska mästare i att tvärvägra förnya sig. Det finns fortfarande bara krig, det är fortfarande rovdjur med miniguns till ögon och det är fortfarande skinnpajsdoftande Rammstein-plagierande industripopmetal med kvasipatriotiska inslag. Välkommen till Raubtiers 2014.

 

Det är tur att Panzarmarsch kommer som redan tredje spår. För efter förvisso rätt okej Dieselrök - som ärligt talat är mer power metal än industrithrash - blir jag tvungen att genomlida Jaga Hårt, och det är väldigt nära att vara all she wrote. En så fullkomligt jubeljuvenil och vidrigt kommunistpropagerande skamfläck till låt att jag är nära att stänga av redan under andra spåret och förbannad call it a day. Ett lågvattenmärke till och med för Raubtier.

 

Därför blir det lite lustigt hur jag under Panzarmarsch verkligen stegvis går från att höja ögonbrynen via nicka gillande till att stå på Hemköp och utan att ens skämmas stadigt headbanga framför köttdisken. Det är när Haparandatrion musikaliskt får låna så mycket från Rammstein som bara fysiskt möjligt och lyricistiskt får gasta om krig de verkligen kommer till sin fulla dumfula rätt. Ett dynghårt introriff i marschtakt, en smart synthslinga och en otroligt träffande refräng. Knuten näve och ståpäls. Bra så.

 

Annars är väl det mesta som vanligt på pansargryning. Hulkoff med vänner lever verkligen som de lär. Förändring verkar vara vansinnigt läskigt och det märks även på musiken. Om det inte vore för att jag har hört dem alla skulle jag verkligen inte höra den minsta skillnad på en låt från 2009 års debutskiva Det Finns Bara Krig eller en från Pansargryning om de ställdes framför mig. Produktionen är likvärdig, Hulkoff frustar fortfarande fram sina nödrimsfloskler på samma parodiska sätt och rent tematiskt är det antingen krig eller 'vårt samhälles förfall' som står på schemat. Varför jag ska pröjsa hundraåttio spänn för en ny skiva med Raubtier kommer ingen kunna komma med vinnande argument för, detta är musik gjord för två saker - förfesten ute i valfri bonnhåla komplett med EPA-traktor, sydstatsflagga och hembränt, samt för att gå så många varv som möjligt i en rörmokares hörselkåpor inställda på Bandit Rock. Texraden 'En effektiv harang lyder klick, klack, pang' lämnar väl egentligen vidare kommentarer gravt överflödiga

 

Själv håller jag tillgodo med de låtar som inte kommer få någon vidare uppmärksamhet. Bränder är en söt liten singel som jag faktiskt kan sitta och mysa till lite och Opus Magni, som inte kan kallas annat än en morbid variant av Blott En Dag är ärligt talat fruktansvärt bra och påminner starkt om Raubtiers tveklöst bästa låt någonsin, En Hjältes Väg.

Resterande knippe låtar är en skock mediokritet som med lite ansträngning kanske skulle kunna ta sig till Andra Chansen i 'Mello'.

Under tiden går jag och kissar i väntan på Dr Alban och Sean Banan.

 

 

Betyg: 4

Bästa spår: Panzarmarsch och Opus Magni