Children of Bodom - Are You Dead Yet?
På begäran av RoZZor.
Children of Bodom har nått långt med sin thrashiga blandning av allsång och skrikeliskrik. Efter mycket finsk sisu är det dags för en USA-passning för att försöka tjäna lite extra stålar och få spela på typ Rock am Ring, hänga med Randy Blythe och kräkas i en buske. Och även om det inte når hela vägen, även om sisun försvunnit på vägen, har jag hört sämre sellouts.
Trots att mycket har hänt sedan första skivorna, och sedan denna skiva släpptes känns Are You Dead Yet förvånansvärt aktuell. Jag skulle nog kunna sträcka mig och säga att detta är bland det bästa de gjort bakom Hate Crew Deathroll. Med andra ord stadgas det faktum att jag gillar de nyare skivorna. Vilket gör att denna skiva för det mesta låter helt okej.
Living Dead Beat och och titelspåret känns friskt och snabbt. Det låter väl egentligen precis som Children of Bodom alltid gjort, fast med mer bas och bättre producering. De galna syntharna finns där, precis som Alexi's ansträngda röst. Som precis som vanligt blir tröttsam efter ett tag. Men det får man väl ta.
Någonstans i mitten börjar det sacka betänkligt. Punch Me I Bleed skulle inte platsa på en B-sida om du frågar mig och If You Want Peace... känns inge sköj den heller.
Sedan dyker dock skivans bästa spår upp. In Your Face sammanfattar i mitt tycke precis vad CoB står för. "Skit ner dig, jag skiter i vad du tycker. Din skit. Skit." Vilket känns gött. Det varvas tvåtakt med smart textuppbyggnad och blir lekfullt skitspännande.
Tyvärr blir resterande spår även dessa transportsträcka för det mesta. Många känns väldigt anpassade för den breda massan(läs: USA) och det passar inte mig lika bra som föregående platta. Lite känsla har gått förlorad för att göra rum för nya "influenser"(om man nu får kalla producenters meddling för influenser) vilket jag tycker är synd. Det började ju så bra.
Att We're Not Gonna Fall får agera avslutare är dessutom tjänstefel. Till skillnad från det avslutande titelspåret i Hate Crew Deathroll där man verkligen känner att "detta är det ultimata, detta är slutet" finner jag mig själv sittandes och vänta på sista låten, när man snopet inser att det blir inte mer än såhär. inte alls känslan man vill få av en skiva.
Det når tyvärr inte hela vägen fram, men mycket känns aktuellt och ljuspunkter går absolut att hitta. Det lovade gott inför framtiden. Sedan hur det slutade är ju en helt annan historia det med...
Betyg: 6
Bästa spår: In Your Face
