Dissection - Reinkaos

Det är nu, vad, två år sen ganska precis sedan Jon Nödtveidt tog livet av sig? Fyra år sedan han släpptes fri från sin dom som löd medhjälp till mord på en homosexuell algerier.  Under dessa två år han Nödtveidt komponera en av black metals största guldklimpar.

Inte illa.

 

Ljudet kan enligt många kännas platt. Texterna rent löjliga. Vad många inte tänker på är att det är black metal vi snackar om. Detta är en knivskarp producering för att ligga i tidigare nämnda genre. Texterna är precis sådär som det ska vara. Inget jag tar notis till, då de är satanistiska, men det vore konstigt om han sjöng om något annat. Och när det dessutom låter så bra som det gör har jag absolut inga invändningar whatsoever.

 

Nexion 218 är nog den perfekta inledningen på denna skiva. Bara 1.20 kort men så krossande och inbjudande att man bågnar. Förväntningarna på nästa låt blir enorm, och när Beyond The Horizon ljuder i lurarna kapitulerar man helt. Det är så. Jävla. Bra. Nödtveidt sjunger riktigt bra, ljudet är skarpt och det är smarta, suggestiva riff skivan igenom.

Maha Kali är dessutom en av de mest suggestiva slut på en skiva, och känns så fruktansvärt rätt.

Black Dragon är redan nu en klassiker, Starless Aeon är verkligen hitmaterial, och det helt instrumentala titelspåret visar tydligt att orkestern bakom Nödtveidt verkligen är att lita på. Det är inte alls någon instrumentkross här inte, utan gittaristerna bjuder på ett par riktigt sköna solon, samtidigt som melodierna ofta får träda fram på bekostnad av riffandet, men det känns helt naturligt i denna förpackning.

 

Skivan har dessutom en perfekt längd, precis sådär kort att man blir nöjd, men efter bara en stund hungrar efter mer. Vilket gör att man mer än gärna låter alstret varva en gång till. Jag väljer dock att inte göra det. Detta är en skiva som ska åtnjutas väldigt sällan så intresset inte går förlorat. Jag har lyssnat på den i två år, och jag vet inte hur många gånger totalt, och blir lika lycklig när jag kommer på att jag inte lyssnat på den på länge.

 

Jon Nödtveidt levde verkligen helt och i enlighet med sin egen tro. Säga vad man vill om hans handlingar, men det gjorde han. Han skapade sitt eget öde, och när han kände att livet på denna jord var slut tog han det från sig själv. I hans egen värld är han nu förenad med Dark Mother Divine själv, Maha Kali. Efter sig lämnade han sig ett stort hål i black metal-scenen.

Men samtidigt gav han och Dissection oss genrens kanske inte mest betydelsefulla, men på alla sätt och vis största och bästa alster.

 

Betyg: 9

Bästa spår: Alla och inget. Kan inte sätta fingrer på DEN bästa låten, och kan inte lyssna på bara en låt. Det är hela skivan eller inget allt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0