Vomitory - Terrorize Brutalize Sodomize
Jag tror jag har löst problemet vid Hallandsåsen. Skit i grävmaskiner, tunnelbyggare och annat skräp.
Den enda som behövs är en sjukt fett PA-system med ett par ganska jättestarka speakers. Och Vomitorys senaste platta i spelaren. Jag kan svära på att granit, stenar och fan och hans moster kommer flyga all världens väg.
Det går liksom inte ens fort. Fort är att köra på i 120 knyck, sen finns Matte Modin i Defleshed. Men sen finns Forshagas finest, i form av Vomitory och helt skitgalet snabba Tobias Gustafsson på trumpallen. Maken till säkrare, mer dynamisk trummis(ska man kalla honom det?) får man leta efter. Det börjar i 250 blås och saktar egentligen aldrig ner. Det är en sak att vara snabb, men att vara så sinneskadat säker, det är det som är så jävla svårt i taken, och Gustafsson klarar detta med bravur.
Resten av musiken då? Ja visst är den bra. Growlen är jättemörk, det är mycket bas, och produktionen sitter där den ska. Jag gillar när det är mycket dynamik i sådan här extrem-döds-krossaalltingihelavärlden-metal, så fett med cred till Vomitory och deras producent.
En liten varning bara - detta är absolut inget för the faint of heart. Det är extremt, det är störda texter om att våldta grannens katt(eller, ni fattar...) och det slås och bankas och skrikes.
Jag pallar inte med det alla gånger heller. Men alla har vi ju haft känslan av att bara vilka slå någon på käften. Hårt. Terrorize Brutalize Terrorize är soundtracket till den känslan. Dessutom besitter bandet världens roligaste albumcover.
Hur som haver, musiken är verkligen hårdare än stenhård. Det passar absolut inte alla. Men i genren är detta bland det finaste man kan hitta.
Problemet kan dock bli att en del låter ganska likt. Trots att man inte direkt hör några klara nyanser märks det ibland att samma toner återkommer i vissa låtar lite väl ofta, förpackat i ett annat trumbeat. Lite tråkigt. Jag förstår tänket, let's mjöla så mycket vi kan ur ett vinnande koncept, många band gör det. Men jag förväntar mig faktiskt mer.
Skivans andra spår, Scavenging the Slaughtered(haha, jag vet) är ett stycke musik som är svåröverträffad. Mittenpartiet, med sitt(enda på hela skivan) mer långsamma parti, med malande dubbelkaggar, chinasymbaler i baktakt och sedan det mäktigaste, ondaste riff du bara kan tänka dig. Jag ryser av välbehag.
Vomitory är inte dåliga, de är från världens minsta håla mitt i ingenstans(det är dom och Redibo som bor där) men spelas, skrivs och produceras så bra att man faktiskt blir imponerad.
Dessutom ska bandet vara riktigt kalas live har jag hört.
Betyg: 7
Bästa spår: Scavenging The Slaughtered och Eternal Trail of Corpses
