Antony and The Johnsons - The Crying Light
Om man har gjort en av tidernas bästa skiva och har en röst som trollbinder en hel värld - behöver man då ens bry sig om hur bra nästa skiva egentligen är?
Ja, om man heter Antony Hegarty.
Sägas ska att jag nästan var rädd för att lyssna på denhär skivan. Jag har av olika valda anledningar inte lyssnat på Antonys första skiva, och fick samma känsla inför detta släpp; Hur följer man upp en av världens bästa skivor?
Jag kände direkt att jag inte ville att det skulle bli samma känslostorm som på I Am A Bird Now. Det hade jag inte klarat av. Dessutom hade ingenting som liknar det Antony redan gjort i just den genren kommit i närheten av tidigare nämnda skiva. Fullkomligt omöjligt.
Så att han med The Crying Light tagit ett litet steg ifrån det, tycker jag personligen är ett steg i rätt riktning. Det hade inte gått att göra om, helt enkelt.
Den Antony vi nu märker är lite gladare. The Crying Light är lite mer lättsam.
Eller, stryk den meningen.
Den Antony vi nu märker är inte totalt nedstämd och nästan obefintlig. The Crying Light handlar mer om allvarliga ting som miljöfrågor än om okontrollerbara könsroller.
Så det är fortfarande Antony, det är aldrig glatt. Det är bara lite mindre totalt mörker.
Så för den som väntar sig en ny I Am A Bird Now, kommer kanske bli besviken. Det är lite mer stråkar, lite mer trummor. Inte bara ett ensamt piano och Antonys änglaröst.
De låtar som får mina trumhinnor att krusas av välbehag är väl främst Kiss My Name, som väl representerar det nya Antony, och gudabenådat vackra Another World, med en fantastisk text om vad Antony kommer sakna i denna nya värld, utan fåglar, utan snö, utan vatten...
Å ena sidan kunde Antony göra precis vad han ville med sitt band, jag hade svalt det med hull och hår i alla fall. Så länge han öppnar munnen och låter stämbanden vibrera fram dendär fullkomligt sagolika rösten, håller jag mig mer än supernöjd.
Å andra sidannöjer sig inte Antony med något, utan det ska göras ordentligt. Och det blir fantastiskt bra, precis som vanligt. Detta är den Antony jag vill dela med mina vänner. Då I Am A Bird Now bara var MIN skiva och ingen annans, är detta en Antony jag känner att jag kan visa för mina nära och kära, utan att fläka upp ett stort köttsår av olycka.
Nu är det bara biljetterna till Stockholmsspelningen som saknas, sedan är allt fullbordat.
Du och jag, Antony.
Betyg: 8
Bästa spår: Another World
