Cannibal Corpse - Evisceration Plague
I ett land där knäckta benpipor, hjärnätande zombies och utsmetad hjärnsubstans välkomnas med öppna armar är Cannibal Corpse kungar.
I ett land där espressomaskinen är livets svar på Yggdrasil och Molly Sandén vinner melodifestivalen är samma band det där kleggiga man äcklas åt under skon.
Jag tillhör ingetdera, utan finner bara fin, solid old school dödsmetall i Amerikanernas senaste släpp.
Jag har väl hört det mesta nu för tiden, så jag ryggar varken tillbaks eller huvudbankar när blastbeatsen, riffkavalkaden och kräksången drar igång på allvar. Men Cannibal Corpse gör det faktiskt helt okej på sin nionde giv. Det rasande tempot har skruvats ner till skitsnabbt, det känns mer dynamiskt och givetvis snortight. Fast man saknar ju låttitlar som Butchered at birth, Meathook sodomy och A skull full of maggots.
Evisceration Plague är knappast ett under av nyanser. Som mest hör man en gitarr i falsett under en tredjedels sekund två gånger på en låt. Mer än så blir det inte. Men sett ur en extrem dödsmetall-vinkel tycker jag det klår det mesta. Allt faktiskt, utom kanske Vomitorys senaste.
Inget man sätter sig och finlyssnar till men känner man för att döda svärmor och har en fabless för ett riktigt fett trumsound och in absurdum störd lyrik är Cannibal Corpse ditt band.
Betyg: 7
Bästa spår: Carnivorous Swarm
