bobergsrecensioner

På allmän begäran av: Daniel Carlsson

Jag ser tillbaks på Ascendancy med glädje. En av de första thrashcoreskivorna jag lyssnade på. Trivium skulle efter Ember to Inferno ta över världen med sitt megariffande och sina för sin ringa ålder otroliga kunskaper inom sina instrument.

Vi vet ju alla hur det slutade sen. Trivium sålde sig i och med The Crusade och blev inget annat än en den Metallica-wannabe man tidigare bara skymtat. "Growl är så ute!" skrek dom allesammen och sköt sig därmed själva i foten rätt brutalt.

Anyway, vi ska mer eller mindre bara koncentrera oss på grapparnas andra - och i mina ögon allra bästa - skiva.

Plattan släpptes 2005 och hade då skinnpiskare Travis Smith som ålderman med sina tjugiofyra bast.

Helt makalöst sett till hur killarna spelar. Det går fort, riktigt fort. Och låter bra. Riktigt bra.

Inledande Rain krossar la det mesta fortfarande, trots Corey Beaulieu's trökiga growl. Travis Smith får visa vilken groteskt duktig trumslagare han är i Pull Harder On The Strings of Martyr, och The Decieved sitter som en keps.

Allting är som sig bör väldigt välproducerat, nyanser och detaljer är lätta att urskönja, vilket är viktigt med denna typ av musik. Matthew Heafey har en fin kraftfull stämma som blir en bjärt kontrast mot Beaulieu's gapande. Man skulle antagligen inte palla med bara det ena eller det andra, så variationen gynnar båda sångare.

Ascendancy är en skiva som stått emot tidens tand. Trots sina fyra år på nacken står den sig bra mot dagens otroligt skiftande och många musikstilar. Den känns absolut inte som en dinosaurie, utan lever sitt eget liv. Vilket inte kan sägas om föregångaren eller efterträdaren.

Trivium återfick dock lite av den förlorade respekten av fans och musikkolleger i och med nya släppet Shogun[6] men bandet hamnade aldrig - på grund av detta musikaliska Harikiri som stavas The Crusade -  där uppe hos den absoluta eliten som många trott. Band som Killswitch Engage, As I Lay Dying och All That Remains sitter med all rätt högre upp på metalcorepiedestalen.

Jag bryr mig dock inte nämnvärt, utan lyssnat med gott samvete vidare på den underbara stämman i titelspåret, den katchiga refrängen i Dying in Your Arms och superköttiga The Decieved. Modern Aggrothrashcore at it's best.

Betyg: 7

Bästa spår: Rain och The Decieved